En av de största skillnaderna mellan New York och Los Angeles är, vad jag förstått, storleken och enkelheten i att ta sig från punkt A till punkt B.
I New York (nu pratar jag alltså om Manhattan och inte hela staten) tar man sig lätt överallt genom att haila en taxi, tunnelbana, buss, cykel.. Eller ja, helt enkelt GÅ dit du ska. Det är litet, lätt att hitta med rutmönstret, få stora vägar - som du dessutom aldrig behöver bry dig om, för du har INGEN BIL. Behöver du bil? Ja då tar du taxi. För det kostar nöll. (och med en dollar som är körd i botten så är det nästan så att man tjänar på det. Winning!)
Ta sig från punkt A till B i NYC är med andra ord LÄTT. Du kan till och med ta en sväng till Ö om du känner för det, eller åtminstone Z (landet utan å,ä,ö..ni vet..)
Los Angeles...... är. enormt. Alla äger en bil. Ingen går.
Låt mig måla upp en bild... Jag tog körkort i Sunne. I Sunne finns ETT rödljus. Första gången jag körde upp så kuggade jag. Varför? Jag backade in i en buske.. Bl.a...
Sedan dess (100 år senare) har jag kör i Torsby, Kil och Karlstad. En gång körde jag i Göteborg. Tror det var en 3-filig rondell. Höll på att krocka. Joråsåatte..
Mennn. Mycket har ju faktiskt hänt sen dess. 8 filer?! Pfffffffffff. Inga problem!
Det där är Los Angeles, på riktigt. Titt på't! Daaamn..
