Hanna

Någonstans mellan ikeahyllor och oscarsstatyetter så försvann hela helgen. Helt plötsligt var det måndag kväll (tisdag morgon för er), jag sippar på ett glas rött och kollar på karln som skruvar ihop möbler på golvet. IKEA-möbler kan vara något av det tråkigaste att bygga ihop, så ja, jag låter gladeligen honom fixa med det. 

Jag är så trött på att ha fixarhelger, men jag antar att det får vara såhär i kanske.. två veckor till. 

 

Ni förstår kanske dock att inspiration till att ens skriva alls tryyyter. Livet går ju på ändå, så att säga. Jag ska se till att skriva lite mer regelbundet igen när vi kommit i ordning och när vädret är lite trevligare och när man gör såna där härliga LA-saker som man (läs: ni) ev skulle vilja läsa om.

 

Men i vilket fall som.. Kan ni gissa vad bilden ovan föreställer?

Det är mitt senaste tillskott i självförsvarsväg. En Mace. Också kallad pepparspray. 

När jag berättade för karln förra veckan att jag skulle jobba kväll så kastade han sig på the world wide web för att införskaffa mig något vapenliknande (går även att använda som batong?!). På jobbet berättade dem att "näe, hade en mace en gång, men den blev för gammal, så nu skaffade jag en kniv istället. Du kan låna den när du går hem?"

WELL... banan som jag är så sa jag tack, men nej tack. Intygade dem att jag skulle använda mina svenska fighting skills istället (which are none). Jag känner mig långt borta från att spraya någon med pepparspray, men ännu längre bort från att ens tänka tanken att använda kniv mot någon.

Vanligtvis så känner jag mig inte väldigt främmande till amerikaner och det amerikanska sättet. Just för att vi ju inte är alltför olika i kultur, för att svenskar blir matade med amerikanskt och amerikansk-het genom all media och, såklart, för att jag bott här i tre år. Men. När det kommer till sånt här så känner jag mig alltid tveksam. Ska man verkligen behöva?

Dock vill jag erkänna, att när jag tog tunnelbanan hem från jobbet och blev sittandes bredvid en man som definitivt ville vara mer än vänner, så kände jag mig trots allt lite säkrare.