Så var dagen här.
25.
Äntligen, kan man tycka. Jag har varit 25 sedan 25 år tillbaka; jag föddes som 25-åring. Bara barnet om man tänker på hur många år man har kvar (planera att fira en 100-årsdag), men ändå relativt gammal med tanke på vad man hunnit med genom livet.
Tredje året som låtsasamerikan och vaknade för första året av amerikansk skööönsång. Inte den klassiska värmlandsvisan som partner in crime, Ms Kvist, traditionsenligt kört på. En magisk brakfrukost och en hemmagjord brownie/peanut butter cheesecake senare så är jag på väg på jobb.
Tycker för övrigt att ens födelsedag borde vara någon slags "National holiday". Alla borde få vara lediga och göra nada. Men ok, a man's gotta do what a man's gotta do.
Saknar er, ni där hemma !
Puss
Kommentera